Idag var det tänkt att jag skulle åka in till stan för att gå på Af och få en underskrift och sedan träffa maja. Även evve skulle följa med. Men då fick inte maja ledig så tidigt, och evve skulle på middag senare. Så jag kände inte för att gå på stan själv. Hällst inte utan pengar. Men sen när de blir sådär så det bara känns som att vi kan ju ta det en annan dag, då tror jag de blir bättre. Och då får man ta den smällen.  

Jag menar, man får väl se frammåt och längta till nästa gång?

Så nu blir det till att snart åka in med evve och få denna underskrift. Sen åka hem för att stapla ved. Jag känner att all denna dötid som skulle blitt idag isåfall, kan jag ta reda på. Genom att stapla veden som pappa höggt igår och fråga om jag kunde stapla idag.

---

Jag sitter faktiskt nästan varje dag och drömmer, om att få köpa min aldeles egna resväska. Eller är det igentligen resan jag sitter och drömmer till? Självklart gör jag det med. Men min resväska ska vara den bästa och den coolaste. Bara min.