Jag tycker inte synd om mig själv.

Men, de är inge kul att höra hela tiden att man måste söka mer och mer jobb, att jag kanske inte vill söka jobb eftersom jag väljer att göra annat? Jag söker jobb. Men det är inge kul att vara hemma när de känns som de ända som pratas om är om detta jävla sökande av jobb! Man blir less då. Var hem, tänkte faktiskt stanna ett tag, men de första man fick höra var om allt detta jobb. Och hur jag måste göra, jag är inte utväcklingsstörd! Jag förstår. Så då känner jag att jag inte orkar vara hemma äns. Bara jag ringer och tänker fråga nått, eller bara ringa, de är trotts allt mitt hem, så ska de förklaras och berättas igen! Är det konstigt att jag aldrig hör av mig?

När man får höra saker mer än flera gånger, och sen höra vad man inte gör, eller har gjort. Då lessnar man och skiter i de. Och jag vill vara den personen som enbart står på mina egna ben och är frammåt och ge fan i allt. Men tyvärr. Nu kanske jag måste söka mer jobb än vad jag gör. Men man tappar lusten när de ska ältas hela tiden. Och visst, de är bra med råd, och allt sånt, tack så jätte mycket. Jag ska försöka förbättra mig. Men snälla, låt oss kunna prata eller umgås utan att måsta älta de som tynger ner än mest just nu.

Detta låter väl som nått piss gnäll bara. Men de tär på en.
Ja skriver inte detta för att få sympati eller för att jag tycker synd om mig själv. Utan för att jag måste få skriva av mig.

Jag älskar er, men ibland orkar man bara inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0